OPERATION SLUTFÖRD
- Olivia Hedman
- 18 sep. 2018
- 2 min läsning

Imorse när jag larmet ringde hoppade jag raka vägen in i duschen för min andra tvättning av den där konstiga tvålen. Sen hämtade mamma och pappa mig så drog vi till Köping. Anledningen till varför jag opererar mig i Köping är för att de har knäspecialister där. När vi kom fram blev vi väl mottagna av en sjuksköterska som berättade händelseförloppet under dagen medans jag bytte om till min snygga sjukhus outfit. Efter att jag var ombytt och klar fick vi sätta oss ner i ett väntrum. Där fick vi prata med narkosläkare, kirurgen och sjuksköterskan jag skull träffa efter uppvaknandet. Sen hämtade en annan sjuksköterska mig och vi gick till operationsrummet. Det var ett ganska stort rum med massor av maskiner, lampor och två personer med sådana där blå kläder, likt de man brukar se på tv. Sjuksköterskan som gick dit med mig satt in en slang i armen och satt mig på dropp med alvedon, ipren, smärtstillande och efter en stund narkos. Det enda jag kommer ihåg var att hon sa att hon skulle ta hand om mig och att jag skrattade till. Sen att hon klappade på mig och sa nu är det dags att vakna. Jag var verken trött, illamående eller något sådant men det kändes liksom konstigt i kroppen. Jag fick te och rostade mackor med ost, vilket var otroligt gott eftersom jag varit fastande från kl 24.00 kvällen innan och nu var klockan ca 15. Operationen tog 2 timmar vilket var dubbelt så länge än planerat. Efter en stund fick jag klä på mig och sätta mig i ett väntrum för att vänta på kirurgen. När han kom berättade han att den hade varit stor, brun och otrevlig samt att den suttit runt senor och varit svårare att skrapa bort än väntat. Den faktiska knivtiden var en timme. Sju stygn sydda och ca 50-60 ml tumör borta. Sen rullades jag ut från sjukhus i rullstol. Jag mådde konstigt hela vägen hem till Västerås igen. På kvällen kollade vi på idol innan det var dags för att försöka få lite sömn. Vi hörs <3

Kommentare