<3
- Olivia Hedman
- 30 aug. 2018
- 2 min läsning
*Varning för cringe*
Så vem är <3 egentligen? För ett år sedan såg jag dig för första gången, Jakob 24 år från Västervik. Han var min fadder (de som tar hand om en och visar skolan för alla nykomlingar). Snacka om kärlek vid första ögonkastet. Han pluggar samma linje men året över mig. Jag berättade för alla att det var dig jag skulle ha och jag tror inte det var någon som inte hörde. Vi har träffats under hela mitt första år i Västerås till och från. Det finns ingen som har gjort mig så ledsen men inte heller så glad som du gör mig. Du är den ödmjukaste jag känner och min bästa vän. Vi klickade från dag 1 och även om vi bråkar känns det som om det inte finns något vi inte klarar av. Inte nog med det, du är sjukt snygg också!

Jag tänker på första dagen när vi käkade nudlar hos mig istället för att vara på förfesten våningen under. Vi pratade om allt och det kändes som om jag redan kände dig även fast jag hade fjärilar i magen. Jag tänker på hur blyg du var från början eftersom du inte visste hur du skulle bete dig. Jag tänker på den gången vi var på kåren och vi satt i trappen och snackade. Jag tänker på när jag fick dig avstängd under rookieperioden (första månaden av skolan). Rookies och faddrar får inte vara tillsammans på grund av rookiefriden under rookieperioden, men det stoppade inte oss.

Vi har haft våra ups ans downs. Perioder då vi inte varit med varandra eftersom jag trott att det varit det bästa för oss båda vilket jag nu insett är fel. Vår kärlek har alltid bestått och det finns ingen anledning för oss att vara ifrån varandra. Du tröstar mig när jag är ledsen, skrattar med mig när jag är glad och stöttar mig när jag går igenom något jobbigt. Jag ser ofta tillbaka på alla roliga grejer vi redan hunnit med. Till exempel när vi sprang nakna genom korridoren på Kol (studenthuset vi bor i), dansgolvet på publik, trappen på kåren, din flytt till kol och även alla bråk då det fått mig att inse att vi verkligen bryr oss om varandra samt att våra olikheter stärker varandra.

Jag uppskattar de små sakerna som när vi brottas i sängen vilket alltid slutar i skratt, när du lägger dig senare än mig och jag får krama sönder dig eller när du bara pussar mig på pannan. Från den första dagen har det varit vi eller så har du iallafall funnits i min tanke. För det finns inte en sekund då jag inte tänker på dig och tanken på att det inte skulle vara du och jag, gör mig förkrossad. Det känns därför inte längre som något alternativ att vara ifrån varandra, så Jakob vill du bli tillsammans med mig?
Comments